Alla som har försökt borra ett 10 mm-hål i stålplåt med handborrmaskin vet hur det brukar gå: borren dansar runt körnslaget, glider en millimeter åt sidan och sedan får man luta sig över maskinen med hela kroppsvikten för att den ska börja skära. Det är inte borrens diameter eller stålsort som ställer till det, det är spetsen. Här går vi igenom vad en krysslipad borr faktiskt gör annorlunda än en vanlig spiralborr, och när det är värt att betala lite extra för den.
Vad är skillnaden i spetsen?
Både den vanliga och den krysslipade borren är spiralborrar. Skaftet, spiralen och spånrännorna ser likadana ut. Skillnaden sitter i de sista millimetrarna, där de två huvudeggarna möts.
Den vanliga spetsen och tvärskäret
På en standardslipad spiralborr möts huvudeggarna inte i en punkt. Mellan dem finns ett kort, trubbigt parti som kallas tvärskär eller mejselegg. Det uppstår eftersom borren behöver en kärna i mitten för att inte bli för vek. Tvärskäret skär inte, det skrapar och trycker undan materialet. På en 10 mm-borr kan det vara 1,5 till 2 mm brett.
Det får två följder. Dels vandrar borren innan den har fått fäste, eftersom det trubbiga partiet inte biter i ytan. Dels går en stor del av matningskraften, ofta uppemot hälften, åt till att trycka tvärskäret genom materialet. Det är därför man körnar och förborrar.
Den krysslipade spetsen
En krysslipad borr, även kallad korsslipad eller split point, har fått tvärskäret nedslipat från två håll. Kvar blir små sekundäreggar som faktiskt skär, och en nästan punktformig spets. Slipningen finns standardiserad som form C i DIN 1412, och spetsvinkeln är oftast 130 eller 135 grader i stället för de 118 grader som är vanligt på enklare borrar.
Resultatet är en borr som tar tag direkt där du sätter den, utan körnslag och utan förborrning i de flesta fall.
Vad vinner du i praktiken?
Fördelarna märks mest i tre situationer.
- Handborrning: När du borrar på plats i balkar, konsoler eller plåtar med handborrmaskin är centreringen det som avgör om hålet hamnar rätt. En krysslipad borr startar inom några tiondelar från den punkt du siktat på.
- Lägre matningskraft: Eftersom det skrapande partiet i mitten är borta behöver du trycka betydligt mindre. Det betyder mindre trötthet, mindre värme och färre överhettade eggar i batteridrivna maskiner.
- Färre arbetsmoment: Slipper du körna och förborra med 4 mm innan du går upp till 10 mm sparar du ett verktygsbyte per hål. På en dag med 200 hål blir det mycket tid.
Det finns också en mindre uppenbar fördel. När borren inte vandrar blir hålet rundare och mer måttriktigt, och utgångsgraderna blir mindre. Det spelar roll om hålet ska gängas eller ta en passbult.
Rostfritt och arbetshärdning
I rostfritt är den krysslipade spetsen nästan ett måste. Rostfritt arbetshärdas när en egg gnider mot ytan utan att skära, och det är exakt vad tvärskäret på en vanlig borr gör i början av varje hål. Ett förborrat hål är inte heller någon lösning, eftersom huvudeggarna då börjar skära i den yta som redan blivit hård. Därför har nästan alla borrar avsedda för rostfritt, som Typ VA-borrarna i vår guide till HSS-Co-borr, krysslipad spets som standard.
När räcker en vanlig spiralborr?
Krysslipat är inte alltid bättre. I några fall gör spetsen ingen skillnad, eller till och med en liten nackdel.
- Pelarborr med fixtur: Står arbetsstycket fast och maskinen är styv och har borrhylsa eller borrmall styr den redan borren. Centreringen är löst på annat sätt.
- Mjuka material: I aluminium, mässing och plast är matningskraften låg ändå, och en vanlig spets med 118 grader skär lätt.
- Tunn plåt: I plåt under 1 mm kan en spetsig, krysslipad borr hugga tag i utgången och dra ner plåten. Här är en stegborr ofta bättre.
- Omslipning för hand: Den som slipar sina borrar på en vanlig bänkslip kan återskapa en 118-gradersspets ganska bra. Korsslipningen är betydligt svårare att få symmetrisk utan slipjigg.
För hål över ungefär 14 mm i tjockt gods är frågan ofta en annan än spetsgeometri. Där tar en kärnborr bort mindre material och kräver mindre effekt, något vi går igenom i kärnborr vs spiralborr.
Vad kostar skillnaden?
Prisskillnaden är mindre än många tror, särskilt för satser. En RUKO HSS Borrsats - 1-13 mm med vanliga borrar ligger runt 1 340 kr, medan RUKO TIN Borrsats - Krysslipade - 1-13 mm ligger runt 1 500 kr. Den senare har dessutom en TiN-beläggning som minskar friktionen och förlänger livslängden så länge ytskiktet är kvar.
Lösa borrar är också rimliga att fylla på med. En RUKO Krysslipade borr - 10.0 mm kostar runt 125 kr, och en RUKO Krysslipade borr - 13.0 mm runt 215 kr. Räknar man med en enda sparad förborrning per hål är mellanskillnaden intjänad på en förmiddag.
Hela urvalet av borrar och satser finns under skärande och borr, och resten av RUKO:s program hittar du på RUKO:s varumärkessida.
Så får du ut mest av en krysslipad borr
Spetsen gör jobbet lättare, men den ändrar inte grunderna i borrning.
Varvtal och matning
Följ samma skärhastigheter som för andra HSS-borrar. I konstruktionsstål gäller ungefär 25 till 30 m/min, vilket för en 10 mm-borr blir runt 800 till 950 varv per minut. I rostfritt går du ner till 8 till 12 m/min, alltså runt 300 varv för samma diameter. Eftersom borren kräver mindre tryck är det lätt att mata för lite. Låt den skära, med jämn och bestämd matning, tills spånen kommer ut som sammanhängande lockar.
Kylning
Skärolja eller skärpasta gör skillnad även här, särskilt i rostfritt och i djupa hål. Den sänker temperaturen vid eggen och hjälper spånen ut. Mer om valet mellan olja, pasta och emulsion finns i guiden om skärvätska vid metallbearbetning.
Spänn fast arbetsstycket
En borr som tar tag direkt tar också tag hårdare i utgången. Kläm fast plåten eller håll den mot ett anhåll, och minska trycket när du känner att borren är på väg igenom. Det gäller extra mycket i små dimensioner, där en krysslipad spets kan bryta om maskinen vickar.
Omslipning
Krysslipade borrar går att slipa om, men det kräver en slipmaskin eller jigg som klarar korsslipningen. Slipar du bara om huvudeggarna på en bänkslip försvinner sekundäreggarna och du har en vanlig spiralborr igen. Det är inget fel i sig, men då har du betalat för en egenskap som är borta. För dimensioner under 6 mm är det sällan lönsamt att slipa alls.
Vem bör välja vad?
- Montör och servicetekniker som borrar på plats med handmaskin: krysslipat, gärna i kort utförande. Tidsbesparingen är störst här.
- Plåtslageri och tillverkning i rostfritt: krysslipat i HSS-Co, eftersom arbetshärdningen annars äter borrar.
- Verkstad med pelarborr och borrmall: vanliga spiralborrar räcker gott, och de är lättare att slipa om själv.
- Hemmaverkstad som mest borrar i aluminium och trä: vanliga spiralborrar, punkt.
Sammanfattning
Skillnaden mellan en krysslipad borr och en vanlig spiralborr sitter i spetsen. Den vanliga borren har ett trubbigt tvärskär i mitten som skrapar, vandrar och kräver mycket tryck. Den krysslipade har slipat bort det partiet och ersatt det med små skärande eggar, vilket ger en självcentrerande borr som tar tag direkt.
- Krysslipat lönar sig vid handborrning, i rostfritt och när du vill slippa körna och förborra
- Vanliga spiralborrar räcker i pelarborr med fixtur och i mjuka material
- Prisskillnaden är liten, ofta 10 till 20 procent för en hel sats
- Matningskraften blir lägre, men varvtal och kylning ska vara desamma
- Omslipning kräver jigg om du vill behålla korsslipningen
För den som borrar mycket i stål på plats är en sats krysslipade borrar en av de enklaste uppgraderingar som finns.
