Den som har borrat i rostfritt med en vanlig HSS-borr känner igen förloppet: första hålet går bra, det andra börjar gnissla och vid det tredje står borren och glöder mot en yta som plötsligt blivit hårdare än den var från början. Det är där HSS-Co-borren gör skillnad. Här går vi igenom vad koboltlegeringen faktiskt tillför, vilka borrtyper som finns och när merkostnaden är värd pengarna.
Vad betyder HSS-Co egentligen?
HSS står för High Speed Steel, snabbstål. En vanlig HSS-borr klarar konstruktionsstål och aluminium utmärkt, men tappar hårdheten när eggen blir varm. HSS-Co, som ofta märks HSSE-Co 5 eller bara Co5, är snabbstål legerat med ungefär 5 procent kobolt. Motsvarande stålsort heter M35. Det finns även Co8 (M42) med cirka 8 procent kobolt, som är ännu något varmhårdare men också sprödare.
Kobolten gör inte borren hårdare i kallt tillstånd på något dramatiskt sätt. Det den gör är att höja varmhårdheten, alltså förmågan att behålla skärpan när eggen når 500 till 600 grader. Det är precis den situationen som uppstår i rostfritt, syrafast och seghärdat stål, där materialet leder bort värmen dåligt och all friktionsvärme stannar i borrspetsen.
Legering och beläggning är inte samma sak
En viktig skillnad mot TiN-belagda borrar är att kobolten sitter i hela materialet. En guldfärgad TiN-borr har ett tunt ytskikt som försvinner vid första omslipningen. En HSS-Co-borr har samma egenskaper rakt igenom, så den kan slipas om flera gånger utan att tappa sin förmåga. Co5-borrar känns ofta igen på en brons- eller bärnstensfärgad yta, men färgen är ingen garanti. Lita på märkningen på skaftet.
När är HSS-Co värt merkostnaden?
En HSS-Co-borr kostar ungefär 50 till 100 procent mer än en motsvarande HSS-G-borr. Det är pengar som går rakt i sjön om du bara borrar i S235-plåt och aluminium. Men i rätt material är det en av de billigaste effektiviseringar som finns.
HSS-Co lönar sig när du arbetar med:
- Rostfritt stål, till exempel 1.4301 och 1.4404 (304 och 316)
- Seghärdat stål och verktygsstål upp till ungefär 1 100 N/mm² draghållfasthet
- Gjutjärn och mässing i längre serier där slitaget annars blir högt
- Titan och värmebeständiga legeringar i mindre mängder
Ovanför ungefär 1 200 N/mm², eller i stål som härdats till över cirka 45 HRC, räcker inte heller kobolten. Där behövs hårdmetallborr. Samma sak gäller stora diametrar i tjock plåt, där en kärnborr ofta är det bättre valet. Skillnaderna mellan de två principerna går vi igenom i kärnborr vs spiralborr.
Borrtyperna du stöter på
Utöver själva stålsorten spelar geometrin stor roll. På RUKO:s sortiment ser du främst tre DIN-standarder och tre typbeteckningar.
DIN 338, DIN 1897 och DIN 340
DIN 338 är den vanliga jobberlängden som passar i de flesta borrmaskiner och pelarborrar. DIN 1897 är en kort borr, som är betydligt styvare och därför bättre när du handborrar eller borrar i tunn plåt där en lång borr gärna vandrar. DIN 340 är den långa varianten för djupa hål, men den kräver en stabil maskin och lugn matning för att inte böja ut.
En kort Co5-borr är det säkraste valet för handborrning i rostfritt. En RUKO Spiralborr DIN 1897 Typ N, HSSE-Co 5 – kort - 8.0 mm ligger runt 210 kr och tål sidobelastning bättre än en lång borr av samma dimension.
Typ N, Typ VA och Typ UNI
Typ N är standardgeometrin för vanligt stål. Typ VA är optimerad för rostfritt och andra segspånande material, med en spetsvinkel på 130 grader, korsslipad spets och en spiral som för ut de långa, sega spånen effektivt. Typ UNI är en universalgeometri för dig som borrar i blandade material och inte vill byta borr hela tiden.
För ett 8,5 mm-hål inför M10-gängning i rostfritt är RUKO Spiralborr DIN 338 Typ VA, HSSE-Co 5 - 8.5 mm ett typiskt val, runt 175 kr styck. Ska du sedan gänga hålet är det värt att läsa guiden till gängtappar och gängning, eftersom rostfritt ställer samma krav på gängtappen som på borren.
Så borrar du rätt i rostfritt
En HSS-Co-borr är inte magisk. Används den fel bränns den lika snabbt som en vanlig HSS-borr. Grundprincipen i rostfritt är låg skärhastighet och bestämd, jämn matning.
- Varvtal: räkna med en skärhastighet på 8 till 12 m/min i austenitiskt rostfritt. För en 8,5 mm-borr ger 10 m/min ungefär 375 varv per minut. En 6 mm-borr hamnar kring 500 varv. Det känns långsamt för den som är van vid konstruktionsstål, men det är rätt.
- Matning: låt aldrig borren gnida. Rostfritt arbetshärdas när eggen glider mot ytan utan att skära, och då har du skapat ett hårt lager som förstör nästa borr också. Tryck på ordentligt och håll trycket jämnt hela vägen.
- Kylning: använd skärolja eller skärpasta, inte bara vatten. Rätt skärvätska sänker temperaturen i eggen och förlänger livslängden markant. Mer om valet av vätska finns i guiden om skärvätska vid metallbearbetning.
- Körning: ta inte ut borren i onödan mitt i hålet. Varje gång den går in igen och nuddar botten utan att skära ökar risken för härdning.
- Pilothål: undvik stora pilothål i rostfritt. En korsslipad spets centrerar själv, och ett pilothål gör att huvudeggen börjar skära i en redan härdad yta.
Handborrmaskin eller pelarborr
Kobolt gör stålet något sprödare. En HSS-Co-borr bryts lättare om maskinen vickar, särskilt i små dimensioner under 4 mm. Använd pelarborr eller magnetborr när det går, och korta borrar när du måste handborra. Spänn alltid fast arbetsstycket, eftersom en borr som hugger fast i rostfritt kan rycka loss en lös plåt med stor kraft.
Lösa borrar eller borrsats?
Den som borrar i rostfritt varje vecka tjänar på att köpa en sats och sedan fylla på de dimensioner som slits mest. Det är nästan alltid gängningsdimensionerna 4,2, 6,8, 8,5 och 10,2 mm som tar slut först.
- Instegsnivå: RUKO Co5 Borrsats - 1-10 mm kostar runt 970 kr och täcker de vanligaste dimensionerna i halvmillimetersteg. Bra för servicebilen och mindre verkstäder.
- Produktionsnivå: RUKO Borrsats Co5 1-10,5mm/0,5 + 3,3 4,2 6,8 10,2 mm ligger runt 2 550 kr och innehåller extra borrar i just gängningsdimensionerna. Det är den sats vi själva skulle välja till en verkstad som tillverkar i rostfritt.
Lösa borrar finns i stort sett alla dimensioner i sortimentet för skärande och borr, och hela RUKO-utbudet hittar du på RUKO:s varumärkessida.
Omslipning och livslängd
Eftersom kobolten finns i hela materialet går en HSS-Co-borr att slipa om. Håll spetsvinkeln på 130 till 135 grader och se till att båda eggarna blir exakt lika långa, annars borrar den övermått. Korsslipningen i spetsen är svår att återskapa för hand, så för större borrar kan det vara värt att lämna bort dem till slipservice.
En tumregel från verkstadsgolvet: en Co5-borr som används rätt i rostfritt håller tre till fem gånger längre än en HSS-G-borr. Används den fel, med för högt varvtal och utan kylning, är skillnaden nästan noll.
Sammanfattning
HSS-Co-borr är snabbstål med cirka 5 procent kobolt som behåller skärpan vid de höga temperaturer som uppstår i rostfritt, syrafast och seghärdat stål. Legeringen sitter i hela borren, så den går att slipa om till skillnad från belagda borrar. Merkostnaden lönar sig bara i rätt material, men där är den snabbt intjänad.
- Välj Typ VA för rostfritt och Typ N eller UNI för blandat arbete
- Välj kort DIN 1897 när du handborrar
- Kör lågt varvtal, kring 10 m/min, med jämn och bestämd matning
- Använd alltid skärolja eller skärpasta
- Gå över till hårdmetall när materialet passerar ungefär 45 HRC
Med rätt borr och rätt teknik slipper du både glödande borrspetsar och arbetshärdade hål som inte går att få igenom.
